Dagg
Jag längtar efter känslan efter att gå ut genom dörren på morgonen, när daggen ligger fuktig på grässtrån, och dimman sakta luckras upp för att ge plats åt en varm tidig sommarmorgonsol.
Helst för att inte ens vara på väg någonstans, bara springa själv på skogsstigar, det enda som hörs är dina egna fötter mot fuktig mark och torra knapriga kvistar som bryts. Knoppar som luktar grönt och ger liv åt en ny årstid, en ny tid. Att få känna hopp genom en pirrande känsla i maggropen och ha spring i benen precis som när man var barn. En katt som smyger ensam på en stor äng känns igen, kanske till och med en försiktig rådjursfamilj som letar efter det första friska gräset och samsas med solen om att vara först ut.
Jag längtar...efter en inre ro...
Bild från Google
Kommentarer
Trackback
