zitchie

...doftljusen flimrar tll höger, framför dem står en cosmopolitan gjord på lingondricka, paul simon hörs högt i bakgrunden och min egen status...väntande, nyduschad och allmänt mysig.

Letar runt på nätet efter vackra bilder och återgår då oah då till mitt skissblock och mina pennor.

Min man är på välförtjänt grabbkväll och jag försöker att vila upp mig och ta det lugnt.

Om exakt femtiosex dagar sitter vi återigen tillsammans på ett flyg på väg till frihet, påväg hem igen, på väg till en plats som vi önskar någon gång blir vår att avnjuta hela året.

Jag vet att vi kämpar och jag vet att det ibland är tufft men något jag försöker lära mig, är att ta väl vara på dem små underbara stunderna...eftersom vi i slutändan antagligen kommer fram till att det var dem som egentligen var dem stora stunderna.

Igår frågade jag min andra hälft om han kunde säga en låt som får honom direkt när han hör dem första tonerna att tänka på mig, på oss.

-blunda, sa han och började leta.

Jag satt med händerna framför mina ögon förväntansfull och hoppfull, för naturligtvis hade jag redan en låt i huvudet som jag hoppades att få höra.

undra om jag blev häpen och förförd, tårögd och övertygad när jag hörde dem första tonerna, att det var exakt den låt jag hade hoppats på.

Med ett leende tog jag ned mina händer och mötte till min förtjusning ett lika stort leende och två blågröna busiga och mycket nöjda ögon.

La cienega just smiled

Vi har det bra, vi har haft tur som hittat varandra och som vi så många gånger säger att det som betyder mest är det faktum att vi behöver egentligen inget mer än just varandra, vi skrattar på bussen, vi njuter av varandras sällskap även om vi inte är helt nöjda med vart vi bor, vad vi gör eller nästan någonting annat...så har vi alltid varandra och det är det som betyder....allt.