Run to you
Redan som tjugoåring känner jag nu att "boken om Jessica" kommer att få en hel del nya kapitel att starta.
Första oktober idag och ännu ett nytt kapitel startas, jag är tillbaks på ruta ett igen...men jag lever.
I tisdags slutade sagan om Jessica i glashuset, med en viss bitter min och en del tråkiga avsked tömde jag mina byrålådor och sa tack och hej för mig.
Men en viss del av mig känner faktiskt mot alla odds en smula förväntan, om vad sommer komma hända nu.
Jag har tänkt det under hela mitt vuxna liv, men jag ger fortfarande inte upp hoppet om att någon gång måste det vara min tur.
Min tur att få göra något jag tycker är roligt, min tur att inte vara en vante i luften, min tur att kunna leva vidare och ta nästa steg i livet...
http://www.youtube.com/watch?v=YrzS2KNs8No
